Rom/Neapel och Sorrento

13:e mars

Lite sen kväll med kort bilresa ner till Knutpunkten. Skjutsad dit av Viktoria Orrebo, vår svärdotter. Carljohan strängt förkyld och ville inte utsätta oss för smitta.

Flera i ressällskapet anslöt sig och vid 22-tiden tog vi rulltrappan ner till tågperrongen.

Öresundståget rullade in på utsatt tid och det var bara att kliva in och ta plats. Lite svårt med stora väskor då de inte fick placeras på hyllan nära taket i vagnen. Vi förstår risken med detta.

Några säten längre bort sover en man med sina läderstövlar avtagna. Det enda man ser är den väldiga kalufsen som sticker upp ur skjortkragen och de strumpförsedda fötterna som hänger utanför sätet. Han vaknar så småningom och reser sig. Känner sig eftertänksamt på bröstsidan av skinnrocken. Tydligen nöjd med vad han fann. Drar upp en flaska ur innerfickan. Den är halvfull med någon gyllenbrun vätska. Skruvar av korken, ser sig omkring och för flaskan till munnen och tar sig en klunk. Skruvar nöjt på korken igen och förpassar flaskan till sin placering i innerfickan.

Ingen av mina medpassagerare märker detta därför att de sitter med ryggen åt vår man.

Det väsnas någonstans i vagnen alldeles förfärligt samtidigt som hela vagnen vibrerar. Något måste vara fel, men vad vet vi inte. Hoppas vagnen håller fram till Kastrup. Damerna och medresenärerna Margareta Hamark och Gunilla Forsberg samtalar ivrig om något, om vad vet vi inte då alla röster försvinner i oväsendet.

Vår vän börjar att dra på sig sina läderstövlar och när detta är gjort upprepas proceduren med flaskan. Nöjt börjar han rulla en cigarrett, långsamt och omständligt. Håret står som en plym om hans huvud. GH undrar just om han tänker tända cigarretten. Men nej. Han gömmer den i handen och den får stanna där tills han stiger av. Tåget hade sin ändstation på Kastrup denna kväll. Även  vi stiger av och tar rullbandet upp till terminal 3. Hittar vägen till terminal 2 och påbörjar promenaden dit. Vi missar familjen Torbjörn Carlsson som väntar på oss i passagen mot terminal 2. Vi tog under ledning av Margareta en väg på utsidan passagen till 2:an vilket gjorde att vi missade Carlssons.

Vi hittar en plats med bänkar som rymde oss alla.

14:e mars

Kl. är 24.00. Natten blir lång, tiden tänjs ut på något sätt. Endast medhavd matsäck och damernas ofta förekommande besök i de nedre regionerna av väntsalen bryter tidens gång. Gott med skalade, medhavda apelsiner och morötter i stavar.

Framåt natten föreslog GH incheckning via terminalerna, men detta väckte inget intresse från övriga i ressällskapet.

Behovet blev dock högst påtagligt efter kl. 4.00 då man såg att fler passagerare kom och använde sig av incheckningsterminalerna.

Med lite hjälp blev alla incheckade och kunde droppa sitt stora bagage på avsett ställe. KLM:s disk.

Efter detta säkerhetskontroll och en lång promenad genom terminalen genom taxfributiken. till gaten.

KLM eller 1124 skulle ta oss till Amsterdam och efter byte till annan flight till Rom. Trångt på planet platserna runt 29/30 visade sig vara nästan längst bak i planet. När det är så trångt blir det nästan obehagligt att resa.

På Schiphol möttes nog alla i resegruppen från TSS för vidare färd mot Rom. Det blev någon timmes väntan innan vi kunde gå ombord på KL1601.

Efter nästan två timmars flygning befann vi oss på Roms flygplats.

Irriterande man i någon av raderna bakom oss ansåg att vi skulle röra på oss och inte stå still i gången och hindra framfarten. Vi hindrade ingen men hans besvärande uppträdande störde oss. Vi kommer ihåg detta.

Vi möttes av en trevlig reseledare som hälsade oss välkomna på bruten finsk-svenska.

Snabbesök på toaletten innan vi äntrade bussen.

Inräkning och inräkning igen samt information  innan vi kunde på börja resan till hotellet. Där blev det ny information. I mångt och mycket innehöll den informationen det samma som sagts förut av reseledaren. Blev sittande längst bak i bussen med god överblick över alla grånade nackar.

21 grader ute visade termometern i bussen. Vi hade inte väntat så varmt väder och var inte riktigt klädda för denna värme.

Nyckelkort delades ut i hotellhobbyn och vi fick ytterligare information.

Klockan 16.00 hölls ny information om allt mellan himmel och jord och om sånt vi redan informerats om. Vi bjöds på någon tunn apelsinliknande dryck. Uppfriskande stod det i resebyråns informationsblad.

Tog tillfället i akt att sova en stund innan middagen. Detta var ett misstag. Det blev ett kaotiskt uppvaknande 19.45. Snabbt på med kläderna och ner i matsalen. Vi ville ju inte missa middagen. Det visade sig att vårt resesällskap både SMS:at och bankat på dörren innan de gick ner för att äta. Inget hade vi hört.

Det blev kaffe på Gunillas/Margaretas rum innan sänggåendet. Inga problem med sömnen. Drömlös natt.

Onsdagen den 15:e mars.

Härligt väder. Full sol.

Normalt uppvaknande men fortfarande lite seg efter resan. Frukost 07.30. Fin frukostbuffé. 08.50 skulle vi vara vid bussen som skulle ta oss till G Washington eller vad det nu kallades.

Från den punkten startade stadsvandringen. Vi passerade Berninis Tritonfontän och spanska trappan som egentligen bara var en trappa byggt av en spanjor. Inget konstigt med det. Dock var det förbjudet att äta och dricka i trappan.

Vi stod länge vid Fontana di Trevi där Anita Ekberg en gång badade för länge sedan. Massor av folk.

Vi lämnades på piazza (???????”minns inte”) och var efter ca 3 timmars guidad vandring ganska hungriga och trötta. Vi satte oss på en restaurang och beställde pizza som vi delade. Vandringen tillbaka till mötesplatsen Washington blev lite irrande med en liten paus i en galleria där kaffe intogs.

Buffé på kvällen. Åt måttligt. Kaffe på vårt rum.

Tidigt sänggående. Efter 21 var det godnatt.

Torsdagen den 16:e mars

Sol men kallt på morgonen. Samma rutin, samma frukosttid med minimal tilldelning av mat. Bussen avgick kl. 09.00. Med kurs mot Vatikanstaten. Bussen stannade framför det så kallade justitiepalatset.

Det blev en promenad fram till Petersplatsen under ledning av vår guide, Christina. Nu inträffade det som inte får inträffa, skoskav. Kerstin blev den som räddade situationen med ett specialplåster. Efter omplåstring kunde vi promenera vidare mot Petersplatsen.

Det verkade som om vi gick in bakvägen till Peterskyrkan och Sixtinska kapellet.  Trist att Tobbe inte kom in genom säkerhetskontrollen med sin väska som ansågs för stor. Den fick lämnas i förvar för att hämtas ut efter besöket.

Väl inne och efter att vi trotsat alla köer och väntan kunde vi pausa lite  på en bänk i solen medan guiden berättade vidare om Vatikanen med stöd av de bilder som fanns uppsatta på en tavla.

Om man skall tala om problem är det största att kunna ta in alla intryck som ges under rundvandringen. Det blev en lunchpaus och vi intog en lätt lunch i en källarcafeteria innan vi gick vidare.

En av våra medresenärer hade förlorat kontakten med sin fru och ägnade sig åt att leta efter henne.

Intelätt boan tusentals människor. Vi fick veta av honom att hon hade mobiltelefon i sin väska. Raskt tar Margareta kommandot och ringer det nummer som mannen uppgav. Efter några telefonsamtal svarar hon. Han var på dåligt humör. Säger att hon gått genom sixtinska kapellet, Peterskyrkan och nu var på väg till bussen. Alltså ingenting mer att göra än att informera mannen. Skulle gärna hört hennes kommentarer när de två träffades igen. Å ena sidan missade hon ingenting mer än guidens information. Å andra sidan fick hon gå själv vilket är lite trist.

I Sixtinska kapellet var det pratförbud och fotoförbud. Det poängterades att rummet var en helig plats. Vissa begrep inte detta utan en av de våra i gruppen marscherade in i kapellet med en ful blå mössa på huvudet trots tillsägelse. Okänsligt och  okunnigt. Mössan togs till sist av efter att mannen talat med guiden. Trots pratförbudet var ”tystnaden öronbedövande i kapellet”. Ett mycket vackert kapell.

Peterskyrkan, stor, enormt stor. Att ha besökt den var en upplevelse som sent ska glömmas.

Mycket folk överallt. Man förstår varför Vatikanen är en vallfartsort.

Ute – alltså ute på Petersplatsen – köp av vykort, frimärken. Nä, de sakerna gick inte att köpa i samma affär. Men det finns fler länder som har den för oss lite konstiga uppdelningen av produktförsäljning. Tobbe fick gå den långa vägen tillbaka för att lösa ut sin väska.

Naturligtvis råkade IA snubbla över en pollare som avgränsade körbanan från trottoaren och falla konstigt nog baklänges. GH som inte såg vad som hände bakom hans rygg fick rycka in och hjälpa henne upp. Efter några dagar blev ett rejält blåmärke synligt.

Fredag 17:e mars

Uppstigning i vanlig tid 06.30. Klart väder med lite krispig luft. Det ser ut att bli en bra dag.

Frukostmatsalen blev efter en stund lite kaotisk. mycket folk, dåliga stolar och svårt för vissa att hitta en plats vid ett bord. Den apelsinalergiska  damen satt vid vårt frukostbord varför GH inte fick sin apelsin.

På vägen tillbaka till rummet träffade GF en av damerna i sällskapet i hisshallen och i väntan på att någon av de fyra hissarna skulle bli tillgängliga för uppfärd kom damerna i samtal varvid damen sa att hon tyckte att hissarna bara gick upp och ner. GF genmälde att det troligen var så som det skulle, de brukar göra så.

Så bussades vi till Circo Massimo och fick en lång genomgång av de historiska händelserna som timat just där. Vem mins inte Romelus  och Remulus, stavas namnen så?

Vandringen började där vid Circo Massimo och gick via Colloseum vidare runt Forum Romanum. Medan vi stod vid Circo Massimo fick vi uppleva en överflygning av italienska flygvapnet som lämnade färgade moln efter sig. Lite osäkert om vilken anledning överflygningen skedde.

Liten lunch intogs på en trevlig liten restaurang. Det blev delad pizza igen. Endast Margareta och Tobbe skiljde sig  från övriga vid beställningen. Margaretas ostbricka fick även GH en liten del av trots att detta orsakade poängförlust.

Efter lunchen vidtog vandringen runt Forum Romanum och vandringen mot Pantheon. En av damerna råkade bli fälld och fick en skada på handleden. IA hjälpte henne med ett plåster men damen uppskattade inte hjälpen utan var lite snäsig. Pantheon var en speciell upplevelse, formen, kupolen med sitt öppna hål i taket kändes speciellt. efter ytterligare en kort vandring

lämnade guiden oss och fick ströva fritt fram till samlingspunkten för bussresan tillbaka till hotellet.

Ånyo en intressent dag  i Rom med en väl påläst guide.

Middagen var ingen höjdare kulinariskt precis. Precis som tidigare kvällar i matsalen steg ljudnivån i takt med att vinet konsumerades. Vinet fick väl bli en liten kompensation för den kassa maten

Kaffe hos GF och MH på rummet med mycket trams om allt möjligt. Inga beslut togs om morgondagens eventuella utflykter. Trötta.

Lördagen 18:e mars

Som vanligt tidig morgon. nästan klart väder ute.

Frukost 07.30. Frukosten något mer ordnad denna morgon. Tyvärr la någon annan grupp beslag på ett av vår grupps bord. Alltså saknas ordnade sittplatser för 8 eller tio personer. Men det löser väl sig, personalen får väl duka om. 08.10 gick vi upp från matsalen och ingen av vår lilla grupps personer hade kommit. Dom sover nog tungt. IA gick ner till receptionen för att informera sig om busslinjer. Det fanns en minibuss som kunde ta oss till city för 5€ per person. Alltså något dyrare än lokala busstransporten. Den lokala busslinjen tog 1,5€ för enkelresa.

Det blev den lokala bussen som stannade bara 200 meter från hotellet. Biljetter köptes i en liten kvartersbutik runt hörnet.

Man kör bussarna som om det var eld i bakändan och gatorna är inte alltför jämna.  Men lite kul är det att åka lokalt. Man ser mycket.

Det blev ”bus stop” vid Circo Massimo. Sedan trampade vi vidare till en bro över Tibern och som utsågs till mötesplats inför lunchen.

Här delades den lilla gruppen. GF och MH gick åt sitt håll med butiker och kommers medan GH, Kerstin, Tobbe och IA tog vägen mot det kulturella och promenerade upp mot höjderna till klostren och kyrkorna. Väl uppe fick vi en fin utsikt över en del av Rom. Vi kunde identifiera flera byggnader och platser däri vi varit de senaste dagarna. Fint men ganska jobbig vandring upp för höjden.

”Härlig, sakral miljö bland fruktbärande träd och gräsmattor. Det kändes nästande som att vistas i andlig luft. Kontrasterna med den krassa krämarmiljön nedanför kullen var påfallande”.

Vi lämnade området och tog oss ned till Tibern och sökte upp den beslutade mötespunkten.

Dock fanns inte våra vänner på plats. Vi fick vara tålmodiga och vänta, men även telefonledes kontakta dem. innan de dök upp lite lätt stressade vilket vi kunde se, dessutom med mindre pengar på fickan hur det nu kan komma sig.

Så blev det lunch på en liten restaurang i närheten av mötesplatsen.

Det blev kallt och dragit på uteserveringen. Men vi stod ut. Vad annat att göra.

Det glömdes en ryggsäck på en annan liten restaurang där det intagits kaffe, men den kunde hämtas där efter att IA vänt tillbaka till restaurangen.

På detta sätt räddades GH:s keps tillbaka  ytterligare en gång eftersom den fanns i ryggsäcken.

GH har inte under hela resan varit vän med kartan och verkligheten. Att gå i grupp förstör på något sätt lokalsinnet därför att man inte blir så  uppmärksam på detaljer. Men till busshållplatsen hittade vi med hjälp av Tobbe.

Bussresan tillbaka till hotellet gjordes stående i den kommunala bussen.

Det inhandlades lite allehanda varor i en lokal butik innan vi ”checkade” in på hotellet.

Inte så trötta den här dagen. Benen har fungerat mycket bra.

Hyfsat god supé på kvällen. Noterade att vissa personer i gruppen äter som hundar. Ingen måtta.

Somnade som vanligt som en stock.

Söndag19:e mars.

Frukost som vanligt. Hyfsat väder inför resan till stenriket eller Pompeji. Bussen gick planenligt kl. 08.00.

På vägen ner till Neapel och Pompeji passerade vi Monte Cassino med sitt Benedikterkloster högst uppe på bergets topp.

 

Berömt för sitt kloster och beryktat för ett av andra världskrigets blodigaste slag mellan de allierade och tyska armén.

 

Då de allierade var på väg upp genom Italien hamnade berget och klostret mitt i korselden mellan de allierade styrkorna och tyskarna. Slaget om Monte Cassino var ett av andra världskrigets fasansfullaste. Det pågick under fem månader vintern 1943–44 och krävde en kvarts miljon döda och skadade – både militärer och civila.

läs gärna den intressanta artikels på nätet: http://popularhistoria.se/artiklar/klostret-som-overlevt-allt/

Den dryga tvåtimmarsresan förde oss till ruinstaden Pompeji där vi möttes av en kvinnlig guide som visade sig överträffa guiden vi hade i Rom.

Solen hade under resans gång rensat himlen från moln och värmen i luften steg.

Det blev framåt lunchtiden ganska svettigt. Som väntat blev besöket i Pompeji en höjdpunkt. Vi fick tillfälle att se en liten del av ruinstaden som är mycket stor. En polsk konstnär hade en utställning av gigantiska metallfigurer bland ruinerna men dessa konstverk störde oss inte.

Lunch intogs på en restaurang som guiden rekommenderat. Det fanns ett flertal rätter att välja på och vatten och vin ingick i priset av 13€.

Efter lunchen tog bussen oss till Neapel och gjorde först en kort sightseing  genom stadskärnan. Efter detta en stadsvandring ledd av guiden.

Solen lämnade oss och en molnsky  bredde ut sig över himlen som skymde toppen på Vesuvius. Trist.

Vi lämnades att själva efter en stund att göra staden själva.

Men vi föredrog att ”inta” ett café av klassisk typ och där dricka Neapel till. GH förärades en smultronbakelse bara därför att det i Italien var fars dag.

Konstaterade att Neapel var en stad som hade mycket övrigt att önska.Vi kom dit en söndag efter att vissa festligheter hade timat och fann den skräpig och smutsig. Nu vet vi inte allt. Vi såg bara centrum av staden. Vi såg den inte i solljus vilket kan ha inverkat på bedömningen.

Ingen svårighet att ta sig tillbaka till mötesplatsen där bussen skulle hämta oss.

Busstransfer till övernattningshotellet någonstans i en ort vi inte känner namnet på.

Hotellet som vi efter besöket i Neapel skjutsades till var lite speciellt – rum en våning upp från markplanet samt rum en våning ner från samma plan. Vi fick naturligtvis rummen i källarplanet som väntat. Enda fördelen var att vi samma plan hade matsalen –  i princip dörr i dörr. Ingen fjärrkontroll till TV:n. Lite problem med vasken på toaletten. Det verkade som det var tänkt att vi skulle sova under bara ett lakan. Rummen kalla med stengolv. Vi får se hur det avlöper. Men i övrigt bra.

Undrar just hur det hotellet är som vi skall övernatta i den sista natten i Rom.

Kvällens supé inleddes med en förrätt som bestod av en hög med pastasnurror i någon sås vilket inte gillades av GH. De övriga vid bordet åt med god aptit. Övriga rätter var helt ätbara på gränsen till goda.

Eftersom vi blev inkvarterade i källaren talar  det kanske för att hotellyxlivet nu är över.

Tung sömn.

Måndagen den 20:e mars.

Sol. Krispig luft. Avresa 08.00. Ser ut att bli varmt, Blir nog svettig på de ställen vi skall besöka.

Resan gick till Sorrento via Amalfikusten på gräsligt smala och krokiga vägar. I princip följde vägen i huvudsak bergväggen med häftiga stup rakt ner i havet. Det gick att mötas men det var tveksamt i serpentinkurvorna. Men bortsett från vägen, kurvorna och stupen gav oss resan fantastiska vyer med utsikt nästan till Capri om det varit klart väder.

Kort rast vid en limoncellofabrik.

Själva fabrikationen var det inte många som brydde sig om utan det var den sprithaltiga vätskan som lockade nästan alla till provsmakningen.

IA gjorde inköp av ett antal flaskor upptäckte GH.

Fin utsikt från fabrikens café där GH tog en naturell apelsinjuice.

Bussfärden slutade inne i Sorrentos centrala del och därifrån promenerade sällskapet till en förbokad restaurang där det serverades en trerätters lunch till priset av 18€. GH som inte är gillare av italiensk pastamat tvingades att äta den men kände en stark längtan efter svensk biff och potatis.

Efter lunchen stod det fritt att göra en egen stadsvandring.

Damerna i det lilla sällskapet var helt facinerade av italienska väskor som antagligen var tillverkade i Kina. Några affärer gjordes dock inte av damerna.

Återresan till Rom blev ganska dryg. Väl framme fann vi att hotellet Midas hade god standard och var ett av de bättre hotellen med bra rum.

Middagen höll god standard. Vår ”talman” i gruppen ställde till med en scen eftersom han inte fått tillräckligt med potatis. Margareta fick vänta länge på sin maträtt vilket drog ner betyget av maten. Men hon gjorde ingen scen av detta.

Tidigt i säng då bussen skulle enbarkeras redan 006.20.

Tisdag 21:a mars – Hemresedag

Det lyckades oss att vakna i tid. Mörkt och kyligt ute.

Fick motta frukost i påse i receptionen som skulle ätas under vägen till flygplatsen eller på flygplatsen.

Framme i god tid till flyget och efter incheckningen fann vi att rutten Schipol-Köpenhamn inte fanns med som alternativ. Efter mycket snack och telefonsamtal med Amsterdam och Köpenhamn av incheckningspersonalen blev vi hänvisade till en terminal 3 och incheckning till det sweiziska flygbolaget Swissair som skulle ta oss till Köpenhamn via Zürich.

Det visade sig att Swissairs flight höll en något bättre standard än KLM.

Något jag aldrig hört förut när ett plan taxar ut till startbanan är ljudliga metalliska bangar i flygplansskrovet. Dessa ljud hörde vi vid upprepade tillfällen under färd på marken. Otrevligt. Vi som satt där i våra säten vet inte anledningen till ljuden och får bara hoppas att allt var som det skulle.

Bytet av flygbolag innebar att vi kom hem något tidigare än planerat.

På Kastrup blev första stop vid damernas rum. GH sattes att bevaka bagaget.

Köpte biljett i Skånetrafikens automat och sa hej och tack till Carlssons för trevligt ressällskap och köpte en pölse och den åts på traditionellt danskt vis.

Det som bjuds av ätbart på planen i ekonomiklass har låg standard. Men synd att klaga, det är ju alltid något som bjuds. Korven blev något av en kompensation för flightmaten.

ID-kontrollen var en enkel procedur på Kastrup. Det är naturligtvis värre i den passagen vid rusningstid.

Tåget från Kastrup gick som planerat ända fram till Helsingborg. Vi fyra kvarvarande resenärer sa hej och tack och skiljdes åt var och en på sitt håll. CJ hämtade oss som avtalat. Det blev den sista delresan av en lång, trevig och upplevelserik tripp.

Eftermäle:

Ett stort tack till övriga deltagare i det ”lilla ressällskapet”, de övriga i det stora sällskapet lämnar vi därhän. De  får åka hem och berätta i sina respektive pensionärsföreningar och för sina barnbarn vad de varit med om under den gångna veckan.

Ett särskilt tack måste riktas till Tobbe för hans säkra sätt att hålla koll på väderstrecken.

Ett särskilt beklagande att Margareta inte alltid fick den vegmat hon önskat sig men ändå höll humöret uppe.

Ett tack till Kerstin för sin saktmodighet och hennes sätt att hålla våra hälar i form och vårt  blodsocker på hyfsad nivå.

Öven ett tack till Gunilla för hennes alltid ”väna” sätt att hålla GH på tåspetsarna.

Även så ett tack till IA som höll både pengarna och GH i ett järngrepp.

SLUT